Herrdagen – En fantastisk dag i utmärkt väder på en vacker bana –Eller: Det omöjliga som skedde på Terre Blanche den 1 oktober
Ett nettoresultat på 62 slag, 8 färre än bästa A-klassare och 15 färre än tvåan i B och C-klassen. Det är inte möjligt, men likväl har det skett. Hur?
I arla morgonstund samlades 46 förväntansfulla herrar på Terre Blanche för att ta sig i kast med den mycket vackra men långa och enligt de flesta svåra ”Chateau-banan”. Vi transporterades först ner till driving rangen på den påkostade träningsanläggningen Albatross för en gemensam uppvärmning före det stora slaget. Stefan Wränghede klagade på att något var fel för alla hans träningsslag gick rakt. Jag tror de flesta av mina gjorde det också även om jag tappade flera slag i motljuset.
Så tillbaka för information, tilldelning av bilar och ut till starthålen för shot-gun-start.
Vi, Mats Lindhe, Allan Karlsson, Stefan Ws svärson Johan och jag samlades som sista boll ut från 10an, inför en runda som skulle visa sig bli helt sanslös för mig (men kanske normal för en B-klassare). Här följer en kanske tråkig men korrekt beskrivning hur det gick till hål för hål. 10an. Mitt utslag var perfekt, men andra slaget blev en duff med snedträff så bollen i mask bakom det stora trädet. Tredje slaget i vatten, femte åter i vatten, kort miss på 7e så det blev nio slag. Så det skall således bli en sådan dag, fräste jag! Mats sa tröstande. ”Det är sjutton hål kvar”! Och så sjutton vilka sjutton hål det blev.
Efter denna trista start vände allt! Överlag bra utslag med en enda ynkans slice. Annars rakt och fint. Bra och stabil puttning. Fyra enputtar och endast en treputt hjälper. Första halvan på 50 slag, trots att jag missat ett hål helt, är ju fantastiskt. Vi summerade eller räknade inte ut resultatet halvvägs. Hade vi gjort det hade jag väl fått stora skälvan.
De sista nio hålen flöt också på bra. Inga större missar utan bollen var hela tiden väl i spel. Vilken dag!
En bra runda med ovanligt få missade slag och otroligt fina och stabila utslag. När jag hamnat snett var det alltid möjligt att spela sig ur, utan större svårigheter. Men framför allt inte ett enda skitslag bortsett från vårt första hål, 10an. Varför? Vet inte, men jag slog mycket lugnare än jag brukar.
När vi summerade antalet slag till 102 och sedan reducerade med tilldelade 40 slag till 62 netto fick jag en chock. Det är ju inte möjligt, måste vara fel. Men vi hittade inget. Det är sloopen som gör det. På St Donat hade 102 slag givit mig 72 netto och på Gr Bastide 73 vilket i ingendera fallet givit en sänkning. På Terre Blanche får jag 10!! slag mer på en bana som jag inte bedömer svårare (för mig) än St Donat. Så det är kanske möjligt trots allt. Men varför inte fler herrar med toppresultat?
Jag tackar mina medspelare för allt stöd och en mycket trivsam rond, Allan tror jag är nöjd, många fina slag medan Mats och Johan kanske kunde önska sig en bättre dag med bättre utfall.
Tack klubben och tävlingsledningen för ett utmärkt arrangemang på en fantastisk bana i ett utmärkt väder som kröntes av ett för mig oförglömligt resultat som jag fortfarande inte riktigt förstått.
Bertil Hastéus
