Vårresan i år gick till Torre Minas i Spanien 2 – 6 april 2014. Vilken resa!
Kärlek, tro och hopp – det sistnämnda det viktigaste när det gäller golf. Hoppet finns där alltid när det gäller att åstadkomma en bra drive, ett långt – gärna rakt andraslag – och så upp på green – och så givetvis efter en putt – i koppen. Lyckas gör man ibland med det ena, eller det andra men sällan med kombinationen. Men hoppet – att nästa gång lyckas – finns alltid kvar.
Det är väl det som, gör att så många (60 + )personer –de flesta av oss gamla (65 + )kör 50 mil på motorvägar västerut – och lämnar solen på Rivieran -för att så småningom ge sig ut på en golfbana i duggregn som snabbt övergår till mer ihärdigt regn för att till sist bli ösregn. Det var förunderligt nog alla som genomförde golfrundan och kom in som dränkta katter fotograferade av Tina Boman som åtminstone till undertecknad kommenterade: ”kunde Du inte hittat en snyggare hatt”. Det sista jag tänkte på under den blöta rundan var utseendet! Utseende och kvalitet på TorreMironas golfbana blev fördold för oss till dag tre då vi i strålande sol såg illgula rapsfält, snövita Pyreneer och en vacker och fin bana. Golfen var då faktiskt något mera lättspelad.
Mellandagen på Gironas backiga bana var tuff i sitt slag men alla kämpade – även om bollar på mystiska sätt försvann i ruffen från det ställe där de borde ha legat – och detta inträffade tre gånger för en av mina medspelerskor. ”Que lastima!” Men göken gol under hela rundan och höll oss trevligt sällskap.
Oavsett hur bollarna flugit och farit under dagen var drinken och middagen välgörande – hög och livlig ljudvolym, en massa vin, kanske här och var spirituell konversation, och rustik mat baserad på en icke alltför sofistikerad meny: fish and meat, water and wine. Vi hade väldigt trevligt och jag vågar nog påstå att vi alla fick möjlighet att lära känna varandra lite mer än tidigare.
Loffe Adler och Håkan Svenner underhöll fantastiskt fint. Sista kvällen hade Gunnar Calais dessutom satt samman ett härligt gäng som med entusiasm och glädje bjöd på sig själva och generöst förströdde oss.
Den 6 april körde vi alla (nästan) 60+ och i princip alla 65+ de 50 milen tillbaka österut – undertecknad med ett förvånade antal vinstviner, en golfhandduk och 10 kg underbara spanska nyskördade apelsiner.
Med glädje och tacksamhet tänker jag tillbaka på de som arrangerat så trevligt för oss alla, lagt ner massa tid och kraft: Gunilla och Kristoffer, Mona ,Nordea och Gunnar vars bilar utgjorde ena dagens närande lunch.
Eftersom hoppet om en bättre golf nästa gång aldrig försvinner (i likhet med Gröna Lunds och Lisebergs apparater där man stoppar i en krona och en arm svänger runt för att sopa ner en massa mynt – men inte gör det –och man tänker: nästa gång måste de ramla ner – så man prövar igen) så ses vi igen – alla förhoppningsfulla till hösten i Torino – ett halvår äldre men antagligen alla mycket bättre golfare.
Med de varmaste hälsningar och tack igen till alla som gjort det så trevligt för oss andra
Viveka Linde
